.

Jag förstår mig inte på folk som håller på och mobbar. Tror dom att dom är coola? Mår dom dåligt? Vi kommer aldrig få veta svaret.
Det ända man göra är att hoppas, hoppas att de skaffar sig ett liv låter andra vara. Hoppas att de skärper sig och slutar klaga och få andra att må dåligt varje dag.
Jag tror faktiskt inte att de mår bra, jag tror att dom vill lägga sorgen på någon annan, men engligen det är helt onödigt visst? Har de ens tänkt på att de skulle vara bättre att gråtta dom tårarna och fixa sina egna problem för istället kanske ta någon liv.

Så serriöst så ni som håller på att mobba kanske inte tycker ni gör det, men alvarligt vi är inte hårda som glas, vi har hjärtan, vi hatar att bli sårade,ledsna och övergivna. Vi tål inte så mycket som ni tror.

Jag ber er nu, en gång till SLUTA upp med ens att vara taskigt,tycken och för hård mot folk, det leder ingen vart ska jag säga. Var som jag snäll, pratta inte skit bakom ryggen och är inte för hård. Jag lovar fler kommer älska er då, lyssna på er. Ni förlorar bara själva på att göra så ni gör.

Fjortis,emo.skabb,för ful, pluggis och tönt är bara några av orden som vissa får höra varje dag i skolan. Jag måste säga det, vet ni ens vad fjortis är? Och emo är jo en musikstill och vi är männsikor om ni inte visste det. Skabb är någoting som man har, inte är. Bara för man sköter sig i skolan, går på sina lektioner, håller reda när man slutar och börjar och annant är man pluggis?

Jag blir så sur på mobbare, de är onödigt omogna. Ni som mobbar kan klassas som mödare vill ni det? Om den ni mobbar tar självmord är det jo eran förtjänst. Om du nu läser detta hoppas jag att du tar åt dig, slutar var taskig, säg förlåt en gång för alla. Jag lovar allting kommer bli bra en ändå.

Kanske inte jätte bra text, men ni förstår vad jag menar. För varje ord har jag verligen menat. Mobbing är en av dom sakerna jag hatar mest! och det värsta är att de finns nästan på varje skolan här i Sverige.


Vill ni sitta där, i mitten omringad av massa idioter?
Nej, just det! Sätt stop för mobbare då..

kärlek, amanda